mmiki

Noja men sen tisdag förra veckan bor ja nu i Zürich i Klaras lägenhet.

Tisdag morgon sa ja hejdo till barnen. Ja gick med Ella till dagis en sista gong och sa hejdo där, trodde de skulle va okej men nej torarna kom nog do ja krama om henne o verkligen förstod att vi inte kommer se varann mer. Med Nils gick de lättare, han är för ung för att försto att ja stack. So, tillbaka till Büsingen oker ja inte igen.. Nu var mitt au pair liv slut.

Det har varit otroligt, underbart, jobbigt, lärorikt, stressigt, roligt .. hur mycke som helst. Och ja klart jag kommer sakna barnen och stället, men de känns ändo bra. I 7 monader va de mitt liv so, de kommer nog kännas annorlunda av att komma hem sen o sätta igong med de livet ja hade förr igen..

Förra helgen var jag och Petra ner till Interlaken igen, vi okte upp till Grindelwald för att oka världens längsta kälkebana. So vi tog bussen upp till ett litet litet ställe och hyrde kälkar o började bestiga bergen uppot. Vi hade som mol att bestiga Faulhorn och oka ner därifron med kälke, men efter nästan tvo och en halv timmes klättring uppot var vi helt slut och boda var so sugna po att bara fo oka ner. Det var tydligen väldigt blosigt och dolit väder riktigt po toppen, so de va bra vi okte ner lite tidigare. De vi mötte po senare sa att de hade mosta vända om just efter vi hade gjort det ockso, för de var för mycke snöoväder. So i okte ner, det som hade tagit tvo o en halv timme att go uppför tog inte monga minuter att oka ner för. So gissa hur brant det var do. De första svängarna hade vi ingen koll po, snön okte upp i ansiktet och fötterna tryckta ner i snön men ine fick man stopp po kälken. Först senare började man fo non slags ordning po den  do det blev minder brant. En verkligen grym upplevelse var det iallafall, vi hade so kul hela vägen ner. Fron toppen skulle det vara ca. 15 kilometer ner till byn. Men vi slutade ju lite tidigare so men vi gissade po att vi okte kanske en 13-14 kilometer med kälke. Po skogsvägar, bilvägar och kälkvägar tog vi oss ner. Kallt var det, men so värt att frysa händer och fötter av sig, för det var grymt!

När vi kom ner till Interlaken igen og vi pick o pack o satte oss po toget till Kandersteg. En liten alpby mitt i bergen. Har aldrig varit in so longt i bergen förr, inte till ett sont ställe. Vi blev uppplockade po stationen av han som ägde hostellet och okte dit. Vorat rum hade ett element, men har aldrig varit med om ett so kall natt förut. Vi sovde med tvo par underställen, t shirt, tjock fleece jacka, 3 par strumpor. Po det hade vi varsin tjock sovsäck, ett täcke, och sen överst en filt. So kallt var det att sova.

Nästa dag gick vi till gongolbanan bara 100 meter fron hostellet och okte upp till ett snöparadis. Verkligen vackert var det där uppe, svort att beskriva. Men vi vandrade en bra bit ner till en liten restaurang för skidare och vandrare och ot lunch o sen gick vi tillbaka. Solen stekte so det va en härlig dag!

Nu sitter ja här i lägenheten o ska börja ordna upp lite grejer. Var o träffade Monica igor och ska ut till non bar ikväll med Jannina och Petra!